mirja och arma

Har haft ont i huvudet många dagar och feber nästan lika många. Men rastlös som jag är vägrar jag att acceptera mitt öde och kämpar för att inte vara sängliggande. Det går oroväckande bra. Tur att mina snygga kompisar vill umgås med mig ändå.

Annars fick jag reunion med fyrangänget igår (jag, Lisa och Gilma) vi tjuvrökte, drack te och mysade. På förmiddagen var jag med Ester och ömsom våndades och ömsom skrattade åt alla frisyrer, upptåg, fjortisfester och annat som hörde högstadietiden till.

På torsdag börjar uppstartshelgen på skäret. Också några av de finaste människorna jag vet ska ut dit.

Det är så skönt varje gång man kostaterar hur fina vänner man har. Som håller ens hand och kramar en då det är svårt, skrattar besinningslöst åt samma saker, skäller ut en då man förtjänar det och lyssnar och berättar under givande och intressanta samtal.

Hemma nu! Trevlig tur även i Berlin. Regnigt men GRÖNT. Lövträden om my!!! Riktigt kul att återse gamla godingar i Umeå nu. Igår gick jag och Lirran ut för att fira hennes bursdag, den 20de bursdagen. Dyrfinmiddag på Tapas där bland annat Maja och Hanna gav fin uppassning! Trevligt att träffa fina vänner efter det, bland annat Carro och Alex som var bruna som tusan efter 6 månaders jobb på Tenriffa! Annars saknar jag Stavanger lite, det som varit hemma en långlång tid nu. Kram till alla i Stavanger!

Med mycket fritid hinner man även gå igenom gamla bilder. Dessa togs 2005-08-08, jag skulle just börja 7an alltså. Spana håret, seriöst, måste spara ut dendär lejonmanen igen!

Troligen den sista lediga dagen i Stavve för denna gång. Idag ska jag fixa min sunkiga utväxt, städa, göra vuxna grejer. Det känns jävligt delat att lämna oljebyen. Längtade "hem" eller vad man ska kalla Umeå för mer för några veckor sedan än precis nu. Har fått det bästa av Stavve sedan jag kom hem från mitt backpackäventyr. Alla som bor här men framför allt de speciella som bor här! Nästan hela svenskgänget samlat på Hall Toll i lördags till exempel, så sjukt bra ni är. Stor kram och massa kärlek till er. De månaderna jag haft i Stavanger är absolut några av mitt livs bästa. Skålen går till Stavanger detta morgonkaffet. Men ni i Umeå, snart kommer jag och ska refilla sinnet med er. Det är både kul och knivigt när hjärtat håller av och slår för personligheter på olika longituder och lattituder runt om på klotet. Ett försök till logiskt tänkande blir ganska snabbt nermejat av alla känslomässiga aspekter. Det finns inget för mig självklart val. Inget är logiskt samtidigt som allt är det. Som tröst kan man ju säga att det tack och lov inte är statiskt, det är fritt att göra vad man vill, inget är hugget i sten, man får ändra sig, och ändra sig en gång till och en gång till. Måste bli bättre på det, att inte göra koncept så vattentäta och hårda att de blir helt oföränderliga. Jag får ändra mig. Nu känns det bättre.

Denna bilden ska jag kolla på varje gång jag bara vill mysa in mig i känslan av att leva.

Stående tjejen har en obetalbar talang kategori vildmarksbilder.

En vacker norrläning har kommit hit till exempel, Fanny! Välkommen!

Planen var att gå runt stora Stokkavannet idag, men jag är mer peppad på elixia och bastu där efter. Klockan fyra stundar burschdayskaffi med en viss eskilstunadonna. Om någon fler stavangerbo läser detta så är du välkommen att ansluta dig till det, men jag vet ju att många av er är rättskaffens människor och sliter på jobb.

Snakkes / miss burschdaysbarn aka 19åringen

Under hela min uppväxt har jag aldrig riktigt ägt en nyckel. det har funnits perioder då jag försökt äga en, men dessa perioder har alla slutat i fiasko. När jag och Marja flyttade in på Steingata 41 i början av augusti, såg vår hyresvärd oss djupt i ögonen med en allvarlig blick och tryckte sedan varsinn nyckelknippa i händerna på oss. Rummet fylldes då av ungefär samma laddade stämning som när Frodo tar på sig ansvaret att bära Ringen.  Från första stund visste jag att det skulle bli en tuff kamp att hålla reda på de tre små metallbitarna.

Och så, i början av november hände det som inte fick hända. jag hade vart ohemma i ungefär två dygn, och någonstans under dessa timmar hade jag misst ringen nycklarna.

Men så igår, lite mer än en månad senare, går jag och marja förbi check point. tanken slår mig då att nycklarna kanske ligger där inne och vilar. Vi sövlar därför in i den tomma lokalen och frågar. Han som stod där bakom bardisken såg tveksam ut men började lyfta och leta under allt skrot som låg där. trodde ett tag att hoppet var ute tills det att han lyfte upp något nyckelliknande. och det var mina nycklar.  Jag blev glad och änglar sjöng.

Tänkte därför att det vore passande att ta en fin bild på mig och nycklarna men kom då på att de säkert redan finns folk som har tagit liknande bilder. Så, skönt för mig att slippa.

Snäll som han är vår gamle shell-medarbetare Morten hämtade han upp oss för shopping på coop mega @ madla. Det blev pannkaks/våffelfest med guitarhero. Fint!

En pepparkaka fick följa med hem till steingata.